Sudan efter delningen

Kolla på Inside story, Al Jazeera, för en diskussion om hur delningen mellan Sydsudan och Sudan påverkat de båda länderna. Hur troligt är det att fredsavtalet implementeras, kommer en heltäckande överenskommelse att uppnås och hur se framtiden för de båda länderna är frågor som diskuteras.

Sudans president Omar Al Bashir i Sydsudans huvudstad Juba, innan delning 2011

Sudans president Omar Al Bashir i Sydsudans huvudstad Juba, innan delningen 2011

Annonser

Ett steg närmare fred mellan Sudan och Sydsudan

Sydsudan, utanför Juba

Sydsudan, utanför Juba

Sydsudan och Sudan har påbörjat implementerandet av en partiell fredsuppgörelse. De båda länderna uppgav nyligen att de påbörjat trupp-tillbakadragning från den buffertzon om 10 km från vardera sidan gränsen, som var en viktig del i en partiell freds-överenskommelse från september förra året. Sydsudan uppger nu även att de helt genomfört trupp-tillbakadragningen.

Överenskommelsen från september innehöll nio avtal. Ett av de viktigaste för vidare implementering av andra avtal var säkerhetsavtalet om en demilitariserad buffertzon mellan länderna. Det för parternas tillit så avgörande säkerhetsavtalet implementerades dock inte direkt efter att avtalet undertecknats, vilket ledde till att även övriga avtal lades på is. Men båda parterna säger sig nu alltså ha påbörjat respektive genomfört trupp-tillbakadragning.

Förhoppningsvis kan detta leda till att även oljeproduktionen kommer igång inom kort och på sikt till att en fullständig freduppgörelse som inkluderar omtvistade områden sluts.

Fredsamtalen och fredsprocessen har präglats av brist på tillit och anklagelser om att motparten motarbetar fredsprocessen. Sudan har anklagat Sydsudan för att fortfarande stödja rebellgruppen SPLM-nord, som innan delningen av Sudan slogs på samma sida som Sydsudan mot armén och regeringen i Khartoum. Khartoum har dessutom krävt att Sydsudan tar ansvar för att SPLM-nord avslutar sin väpnade kamp.

Regeringen i Juba å sin sida nekar till att stödja sina forna kamrater och menar att det är omöjligt för Sydsudan att ta ansvar för att avväpna en rebellgrupp på ett annat lands territorium. Man anklagar även Sudan för att stödja rebellgrupper inne i Sydsudan. Sydsudan menar dessutom att Sudan vid upprepade tillfällen bombat områden på Sydsudanesiskt territorium.

De båda länderna lyckades inte heller sluta några avtal eller komma överens om de två grundläggande och mycket viktiga frågorna om områdena Abyei och ”the 14 miles” i september-överenskommelsen.

Området Abyei är symboliskt och strategiskt viktigt för grupper från båda länderna och fortsätter att vara omtvistat. Området är hem för en del av folkgruppen Dinka som bor i Sydsudan, men det är också ett område som grupper från Sudan under lång tid använt som betesmark för sina djur, under delar av året. Nära Abyei ligger också området Heglig som har oljefyndigheter. Enligt en internationell dom ligger Heglig utanför Abyei, men domen sa inte om det tillhör Sudan eller Sydsudan. Huruvida Heglig kommer att ingå i Abyei, eller tillfalla Sudan eller Sydsudan i en slutlig uppgörelse är inte säkert. ”the 14 miles”-området som man talar om är en sträcka längs gränsen där man fortsatt har olika åsikter om hur gränsen egentligen ska gå.

Misstro och fortsatt ouppklarade frågor avhöll alltså de båda regeringarna från att implementera den partiella fredsuppgörelsen från september.

Abyei Voter Registration Site 2009

Abyei Voter Registration Site 2009

Genom fortsatta diskussioner i Addis Abeba, Etiopien, i Afrikanska Unionens regi har man dock i en förnyad uppgörelse vidhållit sina ambitioner att implementera september-överenskommelsen. Denna gång har man dessutom gjort en gemensam tidplan för olika aktiviteter, varav implementerandet av den demilitariserade zonen förmodligen var den viktigaste för att kunna gå vidare med övriga avtal.

September -överenskommelsen bestod av nio avtal varav de två viktigaste handlade oljeproduktion och priserna för att transportera sydsudanesisk olja genom Sudan, samt om den redan nämnda demilitariserade zonen.

Oljeavtalet innehöll överenskommelser om hur mycket Sydsudan skulle betala för att transportera olja från olika områden genom sudanesiska pipelines. Det innehöll även en överenskommelse om en engångssumma som Sydsudan
skulle betala som ersättning till Sudan för att Sudan genom delningen blivit av med den största inkomstkällan till staten, den sydsudanesiska oljan.

September-överenskommelsen innehöll även avtal om exempelvis handel och möjligheter att rör sig över gränserna.

De båda länderna har varit under hård intern och internationell press att nå en överenskommelse. Internt har de bägge ländernas krakelerande ekonomier skapat missnöje och minskat legitimiteten hos de styrande regeringarna, externt har ekonomiska påtryckningar, diplomatiska påtryckningar samt hot om ytterligare påtryckningar varit stor. Detta har förmodligen varit avgörande för att en uppgörelse kunde nås från första början och för att samtalen har fortsatt trots uppenbara svårigheter att komma överens, samt för att parterna nu alltså har börjat implementera den partiella fredsöverenskommelsen.

Den framtida utvecklingen kommer bero på omständigheter inom flera områden och på ageranden från många aktörer. För Sydsudan är Abyei en av de mest avgörande sakfrågorna inrikespolitiskt och regeringen i Juba har mycket legitimitet att förlora på en dålig överenskommelse om området. För Sudan är troligtvis sydsudanesiskt stöd till rebellgruppen SPLM-nord en av de känsligaste frågorna. Gruppen är en av de tuffaste motståndarna, av många, som regeringen i Khartoum slåss med för tillfället.

Hur det går i de separata fredsförhandlingarna som eventuellt kommer att starta mellan regeringen i Khartoum och SPLM-nord kommer att vara mycket avgörande även för förhållandet mellan Sudan och Sydsudan.

Interna konflikter i de två ländernas regeringar kan också spela in. Det finns rykten om att individer inom båda ländernas toppskikt tror på lösningar som inte är lika kompromissinriktade som nuvarande överenskommelser.

Med tanke på de båda ländernas ekonomiska och militära beroende av internationella aktörer och på grund av de två regeringarnas inte helt stabila ställningar som suveräner inom sina respektive stater, kommer internationella aktörer- särskilt USA och Kina- också att spela avgörande roller för den framtida utvecklingen av fredsprocessen.

Text: Erik Persson

Mångsidigt firande av Internationella Kvinnodagen i Uganda

7

I parken runt Sheraton Hotell sken solen på besökare, utställare och arrangörer under firandet av Internationella Kvinnodagen. Kvinnodagen är helgdag i Uganda och över hela landet uppmärksammades kvinnors arbete och bidrag till utveckling, men också deras ojämnställda situation på olika sätt. I Kampala var gatorna fulla av firande människor.

Under flera år har ett nätverk av individer och organisationer samlat människor i Kampala för att fira Internationella Kvinnodagen med musik, konst, diskussion och interaktion mellan besökare, utställare och arrangörer. Årets tema var ”50 years of Independence in Uganda. How independent is the Ugandan Woman? – A retrospective of the past 50 years, present and future” och relaterar till 50-årsjubiléet av Ugandas självständighet, som ägde rum i oktober förra året. ”Hur självständig är den ugandiska kvinnan” frågade sig arrangörerna och i två av de största tälten i Sheratonparken hölls löpande under dagen debattforum på temat, med talare från näringslivet, civilsamhället och tjänstemannasektorn.

10På plats under dagen fanns ett stort antal civilsamhällesorganisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i olika sammahang. Genom att dela ut material, samt hålla tal och paneldiskussioner såväl som informella samtal med besökare, hoppades de kunna nå ut till fler personer och uppmärksamma det ständigt pågående arbetet med att stärka kvinnors rättigheter i Uganda.

Crysla Mobile Health Club, CMHC, är en relativt nystartad organisation som var på plats i Sheratonparken, vars vision är att bygga ett samhälle präglat av människors goda hälsa och ljusa framtidsutsikter. De erbjuder därför gruppträning och massage till ett kraftigt reducerat pris, samt föreläser om kost, hälsa och sjukvård. Enligt CMHC:s direktör Crispus Omuut är Internationella Kvinnodagsfiradet ett bra tillfälle att sprida information om organisationens arbete. Eftersom kvinnor fortfarande är de som har huvudansvaret för hushållet i ugandiska familjer är de ofta kvar i hemmet, medan män är mer aktiva i olika idrotter eller andra fysiska aktiviteter. I arbetet med att skapa en friskare befolkning är därför CMHC:s aktiviteter främst riktade till kvinnor, berättar Crispus Omuut.

FN: s officiella tema för årets Internationella Kvinnodag var “A promise is a promise: Time for action to end violence against women”; en uppmaning till att bekämpa våld mot kvinnor. FN-fonden United Nations Population Fund, UNFPA, stöder genom sina program åtskilliga organisationer i Uganda som arbetar med att just motverka könsbaserat våld i landet. Enligt en av deras representanter på plats i Sheratonparken är det en självklarhet för UNFPA att delta under Internationella Kvinnodagen. Särskilt menar hon att det är viktigt i syfte att lyfta fram sina samarbetspartners i Uganda, både de som finns representerade under dagen och de som är upptagna med andra aktiviteter runt om i landet. En UNFPA-stödd organisation i Uganda är Action for Development.

Under Internationella kvinnodagen anordnade Action for Development, som koordinatorer för Human Rights Networks (HURIET), ett besök på ett center för unga kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och/eller oönskade graviditeter. Genom samarbete med andra civilsamhällesorganisationer och med hjälp av donationer från näringslivet arrangerades besöket i syfte att informera om kvinnors rättigheter och om de olika organisationernas specifika arbete, samt för att skänka kläder, blöjor, mjölkersättning och andra förnödenheter till kvinnorna och deras barn. Ett ytterligare syfte var att uppmärksamma politiker och allmänheten på problemet med sexuellt utnyttjande av tjejer och unga kvinnor som förekommer i skolor, på arbetsplatser och i andra sammanhang över hela landet. Liknande arrangemang som syftade till att lyfta frågan om könsbaserat våld och diskriminering av kvinnor hölls på olika håll i såväl huvudstaden Kampala som på orter runt om i landet.

Ett officiellt uppmärksammande av dagen hölls i Nakasongola District, där temat var “The Gender Agenda: Connecting Grassroots Women to Development” och syftade till att lyfta fram kvinnor som på gräsrotsnivå bidrar till landets utveckling. Tidningen New vision skriver att stöttandet av kvinnliga gräsrotsaktivister är fundamentalt för Ugandas utveckling och fattigdomsbekämpning, eftersom en stor andel av landets allra fattigaste är kvinnor. President Musevini anknöt i sitt tal i Nakasongola District till FN: s tema rörande könsbaserat våld och uppmanade alla män att behandla sina fruar med respekt, som jämlikar, och vidare att inte ta till våld i uppfostrande syfte, som han menade gjorts traditionellt i landet.

Sammantaget hade uppmärksammandet av Internationella Kvinnodagen i Uganda både bredd och djup. Det nationella firandet bidrar till att frågor som rör jämställdhet och kvinnors rättigheter belyses och det faktum att dagen gjorts till en helgdag möjliggör för människor – om än främst från en stark medelklass – att delta i de olika evenemang som det rika civilsamhället i landet anordnar. Kombinationen av konst musik och paneldiskussioner i Sheratonparken lockade många människor – kvinnor som män – och förhoppningsvis gick de flesta därifrån med mer än nyinhandlade konsthantverk.

Text: Emma Karlsson

Foto: Trine Fjelde Olsen

Kenyansk reform för ökad kvinnorepresentation – utan verkan

Kvinnor i Kenya har länge haft en undanskymd roll i landets politiska beslutsfattande. I samband med att den nya konstitutionen röstades igenom 2010 infördes en rad reformer för att öka kvinnors politiska deltagande. Det beslutades bland annat att inte mer än en tredjedel av landets parlamentsledamöter fick vara av samma kön. Om lagen infördes vid valet 2013 skulle en markant ökning av andelen kvinnliga parlamentsledamöter ske från de 8 procent som röstades in i valet 2007 till minst 30 procent. Trots regleringar i konstitutionen visade sig dock vägen mot ökad kvinnorepresentation vara kantad av utmaningar.

Kvinna med barn i byn - Kopia

Kvinna med barn i byn Nakandele utanför Isiolo

Under 2010 röstade en överväldigande majoritet av den kenyanska befolkningen ja till att införa en ny konstitution som innebar stora förändringar i bland annat valsystem, rättigheter samt representation för marginaliserade grupper. En marginaliserad grupp, som under decennier blivit åsidosatta i beslutsfattande samt i rättighetsbaserade frågor, är landets kvinnor.Kenya har den lägsta kvinnorepresentationen i Östafrika med drygt 8 procent, sedan valet 2007. Detta kan jämföras med exempelvis Rwanda, Tanzania och Uganda vilka samtliga har över 30 procent kvinnor i sina respektive parlament. Konstitutionens fastställande 2010 blev därför en seger för landets kvinnor då lagar för att säkerställa kvinnors rättigheter i bland annat äganderätt, samt lagar för att öka kvinnors politiska deltagande, fastslogs. Mest kontroversiell och störst uppmärksamhet har den sistnämna reformen fått, den så kallade: ”no more than two thirds gender rule”, hädanefter kallad kvoteringslagen.

Lagen om att inte fler än två tredjedelar av landets representanter i valda eller tillsatta organ får vara av samma kön fungerar som en slags portalparagraf som ska genomsyra hela konstitutionen. Lagen gäller med andra ord för parlamentet men även exempelvis de högsta instanserna inom polisväsendet eller domarkåren. För vissa organ fanns det en tidsbestämmelse i konstitutionen för när en implementering senast skulle ske, men för de flesta organ fanns inte en sådan specificerad bestämmelse. Därför gällde kvoteringslagen genast för de organ där inte allmänna val krävdes för att rösta in representanter.

Ett sådant organ där kvoteringslagen skulle implementeras direkt var Högsta Domstolen. Under våren 2011 hade domstolen ännu inte anpassat sin komposition efter lagen och efter att en juridisk prövning gjorts ansåg domstolen att lagen kunde implementeras gradvis i den egna organisationen. Domstolens utslag väckte protester och många oroades för en utveckling där kvoteringslagen skulle komma att införas gradvis i samtliga organ med ökad risk för en långsam implementeringsprocess. Denna oro kom främst att prägla diskussionen kring parlamentet. Skulle kvoteringslagen implementeras i valet 2013 eller kunde den implementeras gradvis i parlamentet?

Det kenyanska parlamentet kommer efter det aktuella president- och
parlamentsvalet att bestå av två kammare; en Senat samt en National Assembly.
Utöver detta finns även regionala råd, County Assemblies, i var och en av de 47
regionerna. För alla dessa organ gäller kvoteringslagen, men enbart för County
Assembly finns mekanismer fastställda som säkerställer att lagen de facto
kommer att kunna verkställas.

I konstitutionen beskrivs att när antalet ledamöter till County Assembly räknats efter ett val ska tillräckligt med kvinnor kompletteras med för att kvoteringslagen uppfylls. Även till Senaten finns mekanismer i form av ett antal reserverade platser för kvinnor som
nästintill uppgår till en tredjedel av samtliga platser. Därför har den huvudsakliga diskussionen i Kenya främst rört det största och mest inflytelserika organet, National Assembly.

I nuläget finns 47 reserverade platser för kvinnor utöver de ordinarie 290 platserna, med andra ord långt från en tredjedel av det totala antalet. Därför har ytterligare mekanismer
efterfrågats från civilsamhället och politiker engagerade i frågan. Men ansvaret för implementering av lagen har kastats runt som het potatis.

Utsikt över Rift Valley - Kopia (2)

Utsikt över Rift Valley, Kenya

I konstitutionen fastslås att det är parlamentets ansvar att stifta lagar för att konstitutionen ska kunna implementeras. I parlamentet har det dock under senare år funnits en ovilja att rösta igenom mekanismer vilka kan säkerställa att kvoteringslagen ska kunna införas. Ett flertal förslag har lyfts men ej gått till omröstning. Ett förslag rör ”roterande distrikt”, där ett förutbestämt antal distrikt vid valår enbart skulle nominera kvinnliga kandidater och att dessa distrikt skulle rotera mellan varje val. På så sätt skulle alla väljare i Kenya så småningom behöva rösta på en kvinnlig kandidat. Förslaget mottogs dock inte positivt i parlamentet, vilket ansåg att det bröt mot det fria valet.

Efter att ett flertal förslag inte ens gått upp till votering i parlamentet fick landets juridiska ämbetsman, ”Attorney General”, vars uppgift är att vägleda parlamentet, till slut i uppgift att be Högsta Domstolen om råd gällande en tidpunkt för när en implementering borde ske. Skulle lagen implementeras till valet 2013 eller kunde detta ske gradvis? Det blev med andra ord domstolens roll att tolka lagen och därigenom ge ett av förslagen legitimitet, samma domstol som månader innan hade förklarat att kvoteringslagen skulle införas gradvis i sin egen organisation. Domstolens utlåtande blev det väntade; lagen kunde implementeras gradvis och behövde inte införas till valet 2013.
Kvinnorättsorganisationer och partier som profilerat sig som progressiva i kvinnofrågor uttryckte starkt sin besvikelse och varnade för att detta råd skulle leda landet in i en konstitutionell kris. Fortfarande återstår att se hur många av de ca 350 parlamentsledamöterna som kommer att vara kvinnor efter denna veckas val, och hur märkbar ilskan bland landets kvinnor kan tänkas komma att bli. Kenya står dock inför en mängd svåra hinder där huvudfokus inför valet främst varit att motverka de oroligheter och etniska motsättningar landet drabbades av i samband med föregående val.

Dessutom står en av presidentkandidaterna åtalad vid Internationella Brottsmålsdomstolen anklagad för att stå bakom våldsamheterna efter valet 2007. Om Uhuru Kenyatta blir Kenyas näste president kommer en mängd allvarliga problem prägla landet de kommande åren, i form av bland annat sanktioner från omvärlden. Kvinnornas framtida roll har därför hamnat i skymundan och riskerar att göra så även i framtiden.

En mängd banbrytande reformer infördes genom den nya konstitutionen. Tyvärr var de kanske för många för att kunna lyfta fram Kenyas kvinnor på ett tillräckligt kraftfullt sätt. Det återstår att se om lagen om ”inte fler än två tredjedelar” kommer att införas till valet 2018, eller om motviljan bland landets politiker kvarstår även då.

* Rösträkningen för valet den 4 mars har ännu inte sammanställts. I de första rapporterna leder Uhuru Kenyatta leder över Raila Odinga. Fortfarande har inga resultat publicerats över hur många av de 290 kvinnor som kandidaterat som fått ett mandat. Valkommissionen, IEBC, beräknas ha sammanställt resultatet under dagen (fredag 8 mars).

Text och foto: Sara Birging

I väntan på valresultatet – spänning, förhoppningar och oro i Kenya

Kenya höll i måndags (4/3-2013) det första valet sedan 2007/2008 då oenighet om utgången av valet resulterade i mer än 1100 döda och hundratusentals försattes på flykt. Denna dag kan skriva historia för Kenya om valet räknas som giltigt och sker under fortsatt fredliga omständigheter. Än är det dock osäkert hur valet kommer att sluta. Det slutgiltiga valresultatet förväntas presenteras senare idag och eventuellt kommer det bli en andra valomgång.

Medan svensk media (främst Aftonbladet och DN) fokuserat mycket på dramat kring valet med det våld som skett i kustområdet i Kenya har många internationella nyhetsbyråer (BBC, CCN och Aljazeera, för att nämna några) hittills uttryckt sig relativt positivt. Trots att förra valet slutade i våldsamheter och en kompromisslösning har kenyianska medborgare varit mycket angelägna om att rösta, vilket märktes på den kraftansträngning som gjorts under upp till tio timmars köande vid röststationerna. Det beräknas att fler människor ska ha valt att röstat i årets president- och parlamentsval än vid valet 2007/2008. Redan klockan 01.00 (Kenyansk tid) i måndags kunde köerna till de stationer man kan rösta vid synas långa och många människor tvingades stå timtals i den stekande solen. Etnicitet spelar en mycket stor roll i Kenya och kösystemet har därför organiserats efter förnamn för att undvika att avslöja vilka etniska tillhörigheter invånare har vid röstläggning. mariasole

Än så länge verkar valet ha gått fredligt till, men det har gjorts vissa oroväckande rapporteringar. Det talas till exempel om att manuell identifikation har lett till misstänkar om dubbelröstning i vissa delar av landet. De BVR-kit som skulle garantera ett rättvist och säkert val med hjälp av identifikation av röstläggare har inte fungerat så bra som förväntat och på flera ställen har det rapporterats att dessa inte fungerat alls, vilket medfört att manuell identifikation tillämpats. En röststation i Mombasa rapporterar att de har fler röster lagda än de har invånare registrerade på röstlängden. Även om dessa problem inom själva röstningsprocessen inte per automatik innebär ökat valfusk, så blir risken större att felaktiga eller dubbla röster läggs. Det har också talats om att vissa partier och anhängare till partierna har köpt röstsedlar från invånare som är i stort behov av pengar. I praktiken innebär detta att dessa medborgare undviker att lägga sin röst, eftersom de beräknas rösta på en – av partiet i fråga – oönskad kandidat. Trots att inget har bekräftats gällande valfusk finns det således oroande faktorer som kan spela in i avgörandet om Kenyas framtid. Många röster har dessutom ogiltigförklarats, vilket i sig är oroväckande. Det finns hittills inget svar på varför så många röster blivit ogiltigförklarade, men röstningsprocessen verkar inte ha gått helt enkelt till, trots försök till utbildning i hur röstläggningen skulle ske (vilken hållits med anledning av de förändringar som den nya konstitutionen från 2010 förde med sig, dvs. decentraliseringen och provinsstyrning).

De konflikter som uppstått i kustområdet (Garissa, Kilifi och Mombasa) är omdebatterade. Vissa menar att våldet inte har med valet att göra och att utbrytargruppen Mombasa Republic Council (MRC) ligger bakom dåden. Andra menar i stället att MRC beskylls för att inte öka oron kring valet och sprida våldet till andra delar av Kenya. Oavsett vilken anledningen är visar denna oklarhet kring vem som ligger bakom våldet på något annat som har diskuterats; nämligen den bristfälliga informationsspridningen. Information sprider sig fortfarande relativt långsamt i Kenya trots stora nyhetskanaler och tidningar. Ryktesspridningar däremot tycks färdas relativt snabbt och detta kan leda till missvisande information och oenigheter bland väljargrupper som i sin tur kan orsaka våldsamheter. Såväl de topplistade presidentkandidaterna Raila Odinga och Uhuru Kenyatta som många andra har vädjat till Kenyas invånare om ett fredligt val och extra poliser har sänts till de våldsdrabbade delarna av Kenya för att övervaka säkerheten. Samtidigt har flera experter och även anhängare till Raila Odingas Orange Democratic Movement (ODM) uttryckt oro över att våldsamheter kan komma att uppstå när valresultatet publiceras. Då Kenyatta har gått ut starkt med ledning, trots att resultatet i flera Odinga-vänliga valdistrikt inte sammanställts än, kan människor komma att uppfatta det som valfusk om Kenyatta inte vinner, vilket hotar säkerheten i landet. Även Odinga-anhängare kan naturligtvis ta till våld vid missnöje, men många människor är trots allt hittills positiva och det finns stora förhoppningar och önskemål om att valet skall ske fredligt, enligt regelboken.

Just nu leder Uhuru Kenyatta (Kikuyu) kampen om titeln som Kenyas nästa president. Uhuru Kenyatta är son till Kenyas första president; Jomo Kenyatta och Uhuru håller för närvarande titeln som vice premiärminister. Raila Odinga (Luo) ligger tvåa med drygt 40 procent av rösterna och sitter för närvarande som premiärminister. Även hans släkt har rötter i politiken, då han är son till Kenyas första premiärminister; Jaramogi Oginga Odinga. Det slutgiltiga resultatet förväntas publiceras idag, onsdag. För att vinna presidentposten utan en andra valomgång krävs absolut majoritet i den första valomgången. Kenyatta har för tillfället mer än 50 procent av rösterna, men samtidigt har de distrikt som hittills räknats främst utgjorts av Kenyatta-vänliga områden (delvis med avseende på att många invånare tillhör Kikuyu – samma etniska grupp som Uhuru Kenyatta). Utöver den absoluta majoritet som behövs för att vinna presidenttiteln krävs dessutom minst 25 procent av rösterna i hälften av Kenyas 47 provinser. Om ingen av kandidaterna lyckas uppnå detta kommer en andra valomgång att hållas mellan de två kandidater som har fått flest röster – med andra ord mellan Kenyatta och Odinga. En andra valomgång är i så fall beräknad till den 11 april och kommer ställa ytterligare krav på befolkningen att acceptera valresultatet och avstå från våld. Musalia Mudavadi är den kandidat som ligger på tredje plats för presidenttiteln, men har dock endast lyckats vinna några få procent av rösterna och övriga presidentkandidater kan redan räknas bort. De kenyanska medborgarna har under måndagen även röstat om parlamentariker och senatorer, guvernörer till provinserna och medlemmar till församlingarna i provinserna.

Om Kenyatta vinner ställs Kenya inför en stor utmaning eftersom både han och William Ruto (som Kenyatta kandiderar tillsammans med) är anklagade för brott mot mänskligheten i samband med våldsamheterna under och efter valet 2007/2008 och ställda inför internationella brottsmålsdomstolen, ICC. De var beräknade att höras i början av april men förhöret verkar nu blivit framskjutit till augusti. Faktum kvarstår dock att Kenyas näste president kan komma att styra landet i exil, om han döms inför ICC.  Kenyattas eventuella seger kan leda till stora konsekvenser för Kenya, och sanktioner från omvärlden hotar. Andra stater som är beroende av transport genom Kenya eller handel med landet är också oroade av detta och har därför börjat bygga upp en buffert för att klara av ett sådant utfall.

Viktigt att ta med sig är dock den vilja att påverka Kenyas framtid som människor visat prov på under valdagen. Att köa i långa timmar för att avlägga sin röst – trots stekande hetta och brist på mat – visar på en stark övertygelse om att Kenya är redo för nya tider. Kenyas största nyhetstidning (the Daily Nation) uttryckte sig nyligen att det stundande valet kan vara en vändpunkt för Kenya och utkomsten kan bereda väg för Kenya att bli en ’civiliserad stat’. Dock är det oroväckande att det redan innan genomförandet av valet diskuterats om valfusk. Valet visar också att det är svårt för nya människor att inta en plats i landets politiska sfär och dessvärre kommer Kenya – oavsett slutgiltigt valresultat – att styras av i stort sett samma personer som tidigare – dock på nya poster.

Följ gärna resultaten på Kenya Independent Electoral and Boundaries Commission (IEBC) här: http://vote.iebc.or.ke/

Text: Anna Pettersson